Är det bara jag osm inte är rädd för kärleken? När man är kär/tillsammans med någon, varför inte våga visa sina känslor in public liksom? Jag tror på kärleken, jag tycker själv jag har det som en bra pojkvän vill ha, mig själv, personlighet,är liksom en tjej som gillar o bara hålla handen o mysa, Åt sin kille tycker jag att man ska kunna berätta sina deepshit problem ha samma humor osvosv. Men problemet är i detta fall.. han finns inte.. jag kallas väldigt ofta player/nedvärderande ord, bara för att jag byter kille, jag erkänner det själv, jag byter kille eller håller på med många, för att hitta den rätte.. Och nej när jag säger den rätte menar jag inte den jag ska va me hela livet ut, men inte heller 2 veckor. Förstår ni? Det ska vara en stund oh man ska älska varandra.

men. Nulägets ungdomskillar är inte mogna nog att ha ett sådant förhållande. eller så är det jag, jag har sjukt höga krav på min kille. jag rabblar inte upp alla nu så ni får fråga om de är något.

det finns alltid en jag gillar som jag börjar snacka med, PANG! då säger någon jag känner någonting dåligt om mig eller en dålig egenskap jag har, japp då backar killen undan och inte vill snacka. hänt ett antal gånger. Killarna tror på allt som sägs. det sägs mycket om mig, för mycket ibland trovärdiga och otrovärdiga saker. det är då killarna inte är intresserade längre. jag är en förhållande tjej, lätt. mitt längsta är 9 månader. det är ändå ganska långt för att vara i tonåren.

det jag undrar är är du där babe? ;)